Ett år har gått sedan vi i EFS Sundsvall inledde vårt bibelläsningsprojekt "Hela kyrkan läser". Tanken var att vi på ett särskilt sätt skulle göra 2013 till ett bibelläsningens år i och med att vi gemensamt men var för sig följde Svenska Bibelsällskapets bibelläsningsplan.

 

Varje dag, förutom under sommarmånaderna, har vi haft olika bloggare som presenterat sina tankar kring dagens bibelord här på bloggen. Vi har också haft möjligheten att presentera olika gästbloggare under året. Stort tack till er alla!

Bibelläsningsprojektet varade ett år men vi fortsätter att läsa bibeln och vi hoppas också att ni som bloggat även i fortsättningen fattar pennan och skriver ett inlägg eller flera. Bloggen är självklart öppen för alla medlemmar som vill skriva, hör av dig till någon i webbgruppen i vanlig ordning.

Svenska Bibelsällskapets bibelläsningsplan 2014 hittar du här.


Hela bibeln 2000 online finner du här.

 

 

 

I dag är årets sista dag och ikväll är årets sista kväll. När det gamla året övergår till ett nytt, finns tid för eftertanke och reflektion. Vi kan summera det gångna året men också formulera de tankar och önskningar vi har inför framtiden och det år som ligger framför oss.

Jag kommer att tänka på något som C S Lewis skrev i ”Religion in Life” och närmare bestämt i vinternumret 1952. Under rubriken Världens sista kväll skriver han:

Vi anser väl alla, antar jag, att man bör ha en realistisk distans till det egna livet, att man bör ha i åtanke hur kort, osäkert, tillfälligt och ofärdigt det är. 

Den kristna tron innefattar övertygelsen om ett liv efter döden och att vi ska leva vidare i en evighet tillsammans med Gud. Bibeln och Jesus själv talar tydligt om den dag då Han kommer tillbaka för att hämta alla kristna hem till sig.

 

Enligt bibeln kan vi med säkerhet veta att Jesus kommer tillbaka. Lika säkert är det att vi inte kommer att få reda på den exakta dagen och tidpunkten för hans återkomst och att det just därför gäller att vara redo. Så säger skriften. Ytterligare ett citat från C S Lewis:

Läran om Jesu återkomst säger att vi inte vet och inte kan veta när världens skådespel tar slut. Ridån kan falla i vilket ögonblick som helst - innan du läst färdigt det här stycket. 

I denna världens stora skådespel deltar vi alla även om vi inte vet i vilken akt vi spelar. Vår tidsålder kan lika gärna utgöra akt 4 som akt 7 - detta vet vi inte och alla spekulationer tjänar inget till. Herrens dag kommer som en tjuv om natten för många, de flesta eller alla och då vi minst anar det.

Hur kan vi då hålla oss redo? Hur kan du och jag leva vårt nya år 2014 på ett sådant sätt att vi har olja i våra lampor, att vi håller oss vakna och inte hittas slumrande på vår post då Jesus kommer tillbaka?

 

Jag tror inte det finns något standardrecept, Gud gav oss inget sådant. Bibeln talar däremot om den smala vägen och om himmelens port som är trång. Bibeln talar om att försaka världen och att med ärligt och innerligt hjärta söka Gud. Bibeln talar om helgelse.

 

Frälsningens grund är tro och omvändelse. Det kristna livets hörnstenar är bibelläsningen, bönen, församlingsgemenskapen samt nattvarden. Att skaffa sig heliga vanor inom dessa områden är en god sak för oss alla. Samtidigt innebär allt detta ingen glädje för Gud om det enbart blir plikt eller ett religiöst tvång.

 

Kanske kan också vissa symptom på sömnaktighet botas som C S Lewis föreslår:

Läran om Jesu återkomst bör desto oftare göras till föremål för vår meditation. Det är precis rätt medicin för våra symtom. C S Lewis, fritt citerat.

Innebär då allt detta att vi kan strunta i det liv vi lever här och nu? Att våra jordiska år blir oviktiga helt och hållet? Nej, inte alls. Livet är en gåva från Gud som ska förvaltas väl så att vi kan lämna över våra pund när vår Herre kommer.

Dagens bibelord (enligt Svenska Bibelsällskapets bibelläsningsplan) ger oss löften om hur Gud finns med i våra jordiska liv och detta får bli mitt slutord på detta årets sista dag och kväll:

Jag ser upp emot bergen: varifrån skall jag få hjälp? Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg. Han sover aldrig, han vakar ständigt, han som beskyddar Israel. 

Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida. Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten. Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv. Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt. Psaltaren 121.

/Magdalena

 

Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny - stor är din trofasthet. Min andel är Herren, det vet jag, därför hoppas jag på honom. Herren är god mot den som kommer till honom, mot den som sätter sin lit till honom. Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren. Klagovisorna 3:22-26.

Vilket löfte! Och dessa verser finner vi Klagovisorna - den kanske dystraste boken i hela bibeln. Klagovisorna skrevs efter Jerusalems fall år 587 f Kr och beskriver hur judarna sörjer templets och stadens förstörelse. Sorgesångerna skildrar nöden i Jerusalem och sorgen över att Gud lämnat dem i fiendens hand. Vi förstår också att judarna kände ånger över att de brutit sina löften till Gud.

Men, mitt i sorgesångerna finner vi små ljusglimtar liksom dessa verser i kapitel 3. Här lyfter författaren sin blick och skådar upp mot Israels Gud.

Stor är din trofasthet, utropar författaren. Min andel är Herren, det vet jag.

 

År 2013 börjar närma sig sitt slut och då känns det naturligt att stanna upp och göra en summering för det år som gått. När jag gör detta inser jag att livet för egen del har innehållit både glädje och sorg. Där har funnits lycka men också smärta. Gråt och skratt. Med livet förhåller det ju sig på det viset. Det är både sött och salt.

Livets alla svängningar betyder dock inte lika mycket för mig sedan jag blev kristen. Det gör däremot min livslånga hemlängtan, denna längtan att återförenas med det jag känner mig avskuren ifrån. Med Skaparen själv. Det är som allt inom mig ropar efter detta och jag återvänder alltid till samma bön och samma längtan.

Jag vill vara känd av Honom den dagen vi ses (1 Kor 8:3). Jag vill att Gud ska se mig som sitt älskade barn med den lycka en förälder känner över sitt barn. Eller med den stolthet en konstnär känner över sitt verk. Därför kan även jag säga:

Min andel är Herren, det vet jag.

/Magdalena

Dagens bibelord: Matt 18:1-5

Lärjungarna träter om vem som är störst i himmelriket och Jesus ställer fram ett barn som förebild. Det är en scen som lockar oss att fundera - hur menar Jesus? Vad är det han ser hos barnet som är så föredömligt? Vi vet inte exakt, men detta är mina associationer just nu, det finns säkert många andra lärdomar att dra.

Gud är vår far, det är vad Jesus förkunnar och lyfter fram. Då är vi hans barn, det är en självklar relation. Om barnet uppför sig väl eller inte, om man är rik eller fattig, sjuk eller frisk så är man ändå barn till sina föräldrar.  Det finns ingen rangordning, är man barn så är man, vi kan släppa själva frågan om vem som är störst och minst. Och Gud är en god far som ser till vårt bästa, vi kan alltid komma till honom i förtroende och förvänta oss närvaro och omsorg. Som ett barn gör.

”Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn
så var det för mig att komma till Gud, jag kände att där hörde jag hemma”
Svensk psalm 774

/Birgitta

Dagens bibelord: Ps 71: 7-14

Överge mig inte när krafterna sviker….

Det är lätt att vara vän när allt är som vanligt, när man fungerar och har ork att vara trevlig och social och dra sitt strå till stacken. Men många har upplevt att det tystnar omkring en när sjukdom eller sorg eller andra omständigheter gör att man inte orkar som förr. Vi lever i ett samhälle där styrka värdesätts och livet går så fort. Så lätt att glömma bort den som inte längre intar sin vanliga plats.

Låt oss stanna upp lite, ringa det där samtalet, ta den där kontakten, lyssna in behoven från den vars krafter sviker. Det är också lätt att man själv drar sig undan när livet blir svårt, kontakter kanske känns jobbiga och inte längre självklara. Det ligger stort mod i att kunna uttrycka bönen: ”Överge mig inte”, att orka visa sitt behov av vänskap och stöd.

Vi behöver varandra, i kraft och i svaghet, i nöd och i lust.

Psalmisten vänder sig till Gud i sin psalm, och Gud är den som aldrig sviker.
”Själv vill jag alltid hoppas på dig, åter och åter sjunga ditt lov. Jag vill vittna om din trofasthet”

Öppna mig för din kärlek, världen behöver mig.
Världen behöver din kärlek strömmande genom mig”
Svensk psalm 96

/Birgitta