Är envishet en dygd? När vi tänker på envisa människor, tror jag att vi ofta får en irriterad rynka mellan ögonbrynen, särskilt om dessa "drabbar" oss.

Jesus tar i Lukas 11:e kapitel en envis man som ett intressant exempel. Mannen kommer mitt i natten till en vän, bankar på dörren och ber om tre bröd, för det har kommit en resande vän och han har inget att sätta fram. Inifrån huset hörs då den irriterade rösten: "Lämna mig i fred. Dörren är redan låst och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något." Trots det kallsinniga mottagandet fortsätter han att banka på dörren och till sist har han retat upp sin vän så till den grad att han kliver upp och kastar åt honom några bröd bara för att bli av med fridsstöraren!

Denna "vänskapstest" använder Jesus på ett mycket intressant sätt. Han använder den som en bild för bön till Gud Fader. "Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas." Det finns enligt honom en "salig envishet"! När du går med bön till Gud, ska du inte ge upp! Även om det dröjer, fortsätt! Det intressanta är att Jesus inte alls antyder varför man ska vara så där envis eller varför bönesvar kan dröja. Behöver Gud tid på sig för att bestämma sig? Finns det osynliga hinder för att jag ska få det jag vill ha? Är det något hos mig som ber, som behöver "falla på rätt plats" för att jag ska kunna få det begärda? Ja, frågorna är många och det retfulla är att han inte tycks bry sig om att försöka förklara.

Det enda han är riktigt tydlig med i sammanhanget är att Gud vill ge det som är gott åt den som ber. "Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte Fadern i himlen ge helig Ande åt dem som ber honom?"

Helig Ande är summan av alla goda gåvor Gud vill ge den envist bedjande människan. Salig är du om du uthålligt fortsätter att be om hans hjälp både för dig själv och andra människor!

Elon Elvinsson